TRAUMABEHANDLING
VAD ÄR ETT TRAUMA?
​
Ett psykologiskt trauma är följden av överväldigande negativa händelser som en individ inte haft möjlighet att bemästra eller undvika vid den aktuella tidpunkten. Det kan röra sig om alltifrån en enstaka, avgränsad händelse (som t.ex. en allvarlig olycka) till att under många år inte ha fått sina grundläggande behov tillgodosedda. Ett exempel på det senare är det vi kallar anknytningstrauma och som uppstår då ett barn inte blir bemött, sett och accepterat av inkännande vuxna. Det är viktigt att minnas att det är den individuella upplevelsen som avgör om en potentiellt traumatiserande händelse ger upphov till traumatisering.
Andra viktiga faktorer är under vilken tid i livet något skett och vilket stöd som fanns då, samt eventuell annan sårbarhet (otrygg livssituation, fysisk sjukdom etc).
Symtom som kan ha sin grund i trauma är av mycket varierande slag. Det kan vara nedstämdhet, ångest och oro, minnes och koncentrationssvårigheter, sömnproblem och kroppsliga besvär, men också mer tydligt traumarelaterade symtom som flash-backs (återupplevanden), mardrömmar, svårigheter med tillit och hypervigilans (att alltid vara på sin vakt). Även upplevelser av främlingskap inför sig själv eller overklighetskänslor (så kallade dissociativa symtom) förekommer och kan ha sin grund i barndomstrauman.
​
PSYKOTERAPEUTISK BEHANDLING
​
I psykoterapeutisk behandling av PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) och andra former av psykiskt illabefinnande som har sin grund i störande livshändelser talar man ofta om fasspecifik traumabehandling. Det innebär att man i det första skedet av behandlingen, stabiliseringsfasen, arbetar med att stärka individens förmåga att reglera sina känslor och att utveckla självomhändertagande. Beroende på vars och ens livssituation, tidigare historia och erfarenheter, tar detta arbete olika stort utrymme i behandlingen.
Efter det följer bearbetningsfasen där de traumatiska minnena aktiveras och bearbetas med hjälp av evidensbaserade psykoterapeutiska metoder såsom EMDR (se separat stycke).
Den tredje och sista fasen i traumabehandling, integreringsfasen, inriktas mot framtiden. Här handlar det om hur individen införlivar de förändringar som bearbetningen inneburit i sitt liv och man arbetar även med strategier för att hantera de hinder och svårigheter som inträffar i livet. I den här fasen finns också möjlighet att arbeta med den eventuella sorg som kan behöva utrymme då det blir tydligt hur traumat påverkat ens liv.
​​
EMDR
​
Förkortningen står för ”Eye Movement Desensitization and Reprocessing” och är en psykoterapeutisk behandlingsmetod som utarbetats för att behandla PTSD och som är en av de metoder som rekommenderas av socialstyrelsen vid denna diagnos (läs mer på emdr.se).
​
I EMDR aktiveras det traumatiska minnet tillsammans med de känslor och kroppsförnimmelser som är relaterade till den traumatiska händelsen, samt även de negativa uppfattningar om en själv som ofta blir en följd av trauma. När ett traumatiskt minne bearbetas blir händelsen mindre plågsam att tänka på och de symtom som hänger samman med minnet försvinner eller minskar.
EMDR används även i psykoterapeutiskt arbete med ångest och panikkänslor, svår sorg, reaktioner på fysiska sjukdomar och många andra tillstånd där starka känslor är förknippade med livsupplevelser.
​
Då jag arbetar med traumabehandling kombinerar jag EMDR med andra metoder som visat sig gynnsamma för att befrämja en positiv utveckling för människor med de problem som beskrivits här. Jag har en hypnosutbildning inriktad speciellt för personer med traumatiska minnen och dissociativa symtom (som t.ex. starka upplevelser av främlingsskap inför sig själv och/eller omgivningen). Det handlar här om att arbeta med metoder som befrämjar lugn, självtillit och stabilitet hos en person.